Exotic Fishing Thailand, Julen 2016

December igen, en mörk, trist och fruktansvärt tråkig tid på året, vad passar inte bättre då än en solsemster. Jag har ju tagit semester i december de senaste 10 åren för att helt enkelt klara av vintern. Jag tycker det är fantastiskt tråkigt på vintern, allra helst när det inte är nån snö och is som inte är en självklarhet längre. En stor anledning till att jag brukar åka till Thailand är att där finns ju ett unikt fiske som inte finns nån annanstans i världen vad jag vet i alla fall. Ett riktigt så kallat tivolifiske med grävda dammar fullproppade med stora exotiska fiskar, men ack så roligt det är. Att försöka få en Arapaima i det vilda är ju näst intill omöjligt så för mig är det detta som gäller, annars blir det ingenting alls. Denna gång skulle vi vara iväg i tre veckor och över jul och nyår. Eftersom jag gillar “stora” julklappar så hade jag självklart bokat in julafton och juldagen på en för mig ny sjö som kallas Exotic Fishing Thailand. Sjön är ca 4 hektar stor och fylld till bredden med 60 olika exotiska arter där Arapiamorna är de största individerna som huserar där. Sjön ägs av en kanadensare som heter Mike Bailey som förklarade för mig att han har alltid fiskat själv och därför har han grävt och utformat sjön på ett optimalt sätt för sportfiske. Inga snags, inga vattenväxer, en 8 meter grund del runt om och en mittendel som är djupare. Exotic Fishing Thailand ligger 14 km utanför Phang Nga. Den 23 december tog jag och mín sambo en taxi från Patong Beach där vi varit 10 dagar, det var ca 11 mil upp till det hotell som vi skulle bo på i Phang Nga. TP Place var ett torftigt hotell som har ett samarbete med sjön, men  är helt ok om man bara ska sova där. Hotellet ligger mitt i ingenstans och när vi gick ut för att hitta en restaurang eller affär så vände sig folk om och trodde nog att vi åkt fel, vi var de enda turisterna där. Efter en promenad i området så fick vi hotellet att ringa efter en tuktuk så vi kunde käka middag på den lokala KFC- restaurangen som låg vid Big C varuhuset i staden bara några kilometer från hotellet. Kvällen var bara en lång väntan på att det skulle bli julafton så jag fick fiska. Kl 07.15 på julaftonens morgon kom det en bil och hämtade upp oss och körde oss till sjön. Mike hälsade oss välkommna och vi fick se en liten film som gick igenom alla regler och hur det funkade där. Efter det så blev vi hänvisade till swimmet närmast restaurangen/kontorsdelen. Min guide hette Bo och han var redan i full gång med att göra klart för dagens fiske. Sagt och gjort! Det dröjde inte så länge föränns första larmet skrek. Mothugg och som vanligt när man inte är van så blir man lite ställd av krafterna i dessa fiskar. De fajtas som galningar och när fisken sedan håvas så undrar men hur den lilla kan ha såna oanade krafter. Mina första två fiskar var en art som jag aldrig sett förut. Det var Niger Ripsaw Catfish, en fisk som inte liknar nåt jag tidigare sett plus att den runt sin sidolinje har kraftiga taggar som kan ge mycket fula sår om man inte håller fisken på ett korrekt sätt. Stora exemplar kan riva upp djupa sår om man har otur så det gäller att hålla tungan rätt i mun när man fotar sin fisk. Mina var dock inte så stora utan den första vägde knappt 10 kilo och den andra var något mindre. I med betena igen och vänta på nästa fisk. Medan man väntar så tänker man gärna på hur fantastiskt det är att vara på ett sånt här ställe på en julafton, det är över 30 grader varmt, solen skiner, landskapet är grönt som en djungel med vackra blommor i fina färger, insekter som surrar, fåglar som kvittrar och en och annan apa som ropar på avstånd. Mitt där i denna Edens lustgård sitter jag och sippar på en kall öl och trivs som fisken i vattnet. Bakom sjön reser sig ett majestätiskt berg, troligen 2-300 meter högt och klätt i gröna växter. På bilderna ser vattnet smaragdgrönt ut och jag tror det beror på läget vid berget och att allt det gröna runt omkring sjön speglar sig i vattnet. Sjön borde kallas “Emerald Lake” tänker jag, den är ju smaragdgrön. Plötsligt så bryts mina tankar av ett tjutande larm och nästa fisk är et faktum. Flera långa rusningar senare kan jag se dagens första Redtailmal, vilken vacker fisk det är med sin prickiga överdel, den gula buken och den röda stjärtfenan. Varje fisk är som ett konstverk som på nåt sätt passar in i denna vackra miljö. Eftersom det är julafton och man kan ju aldrig veta om man kommer få nåt mer så passar jag på att ta ett foto på fisken med mig själv iklädd tomteluva, en kul grej som jag tänkt på att jag skulle göra i månader. Denna bild blev sedan en julhälsning till alla hemma i Sverige via Facebook. Normalt sett är fisket som bäst på förmiddagen och sen eftermiddag/kväll och det stämde även denna gång. Efter några slöa timmar mitt på dagen så kom fisket igång igen vid 3-4 tiden på eftermiddagen. Första dagen gav hela åtta fiskar av tre olika arter, jag fick två Niger Ripsaw Catfish, två Pacu och fyra Redtailmalar varav den första som vägde runt 15 kilo blev den största. Att få åtta fiskar är ett mycket bra resultat normalt, men här på EFT är det inte ovanligt att det händer. Efter dagens fiske som slutade klockan 7 på kvällen var det tillbaka till hotellet och efter en dusch där så slocknar man ganska fort. Man blir trött av detta fast man mest sitter stilla och väntar hela dagarna. Dag två var alltså juldagen och vi återupprepade resan till sjön. Bo var klar att börja fiska när vi anlände till swimmet som var detsamma som dagen innan. Varför byta när vi haft så bra resultat, det var bara den där “stora” som saknades. Det är ju ingen hemlighet att jag alltid velat ha en Arapaima i kollosalformat men jag har bara lyckats få små upp till ca 15 kilo fast jag fiskat 8-9 gånger här i Thailand. Därför sa jag till guiden Bo att hans kulle få 1000 bath i dricks om han fixade så jag får en stor Arapaima. Han bara log och fortsatte sitt arbete som tidigare. Fisket började bra och första timman landade jag tre fiskar, två stycken Asian Redtail och en Vundumal. Vundumalen lever normalt i Afrika och den var helt omöjlig att hålla, den var verkligen hal som en ål och man skulle hålla ett tajt grepp om munnen på den med ena handen och lyfta baken med den andra handen. Lättare sagt än gjort och det blev inga bra bilder på den, däremot var Asian Redtailen lättare att hålla upp. Förmiddagen bjöd på två Asian Redtailmalar till, men Arapaiman lyste med sin frånvaro. Det vill säga frånvaron från min krok, i övrigt så ser man Arapaimor överallt i sjön hela tiden, de snurrar som ålar i ytan när de är uppe och tar luft och man undrar verkligen varför ingen kan hugga på mitt bete när det är så många i sjön. Jag vill verkligen ha en Arapaima så jag ber guiden att rigga om spöna, ta bort flötemetet med feederboll och i stället lägga det på botten med en rejäl kycklingbit på. Han försvinner då ett tag och efter en liten stund så dyker han upp med ett spö till. Nej, nej, nej säger jag, inte ett spö till, utan rigga om flötemetespöt. No, no, no sa Bo, one more rod, one more rod for free. Ok, han hade alltså varit och pratat med ägaren Mike för han får inte rigga alla spön till rovfiskar utan ett måste vara riggat för karp. Mike kom ner och sa förklarade att jag fick ett extra spö för han själv trodde på flötmetet, något som jag inte gjorde då vi knappt inte fått ett skvatt på det under en och en halv dag. Nu hade jag hela 4 spön så nu ökade ju mina chanser… En albino Pacu och en 25 kilos Siamesekarp senare fångade jag ett stort antal småfiskar med håven som jag skulle klippa i bitar och mäska med under eftermiddagen och kvällen tänkte jag. När jag sitter där vid sjökanten och klipper mina fiskar så hör jag plötsligt en baitrunner som drar i väg, rent instinktivt vänder jag mig om och utan att tänka gör jag mothugg och en stor fisk har tagit betet. Efter en stund upptäcker jag att det är det där kassa flötmetespöt med en stor feederboll som jag håller i och att fisken som är i änden är en ARAPAIMA. What? Fick han rätt Mike, Arapaima på flötmetad feederboll, det trodde jag inte på. När man får en Arapaima och guiden inte är i närheten så ska man blåsa i en visselpipa 3 gånger. är det inte Arapaima så blåser man 1 gång. Det blir fart på guiderna när pipan ljuder tre gånger, tre guider finns på plats inom 30 sekunder, de tuggar fortfarande på nåt. Fisken hade tydligen nappat mitt i deras lunch. Det står snart klart att detta är den största Arapiman som nappat på mina spön någonsin och vid tre tillfällen hoppar den upp ur vattnet och skakar rejält på huvudet. Varje gång är jag livrädd att den ska släppa, men det gör den inte utan den kan håvas i en blå stor plastbur efter en liten stund. Måste säga att jag är lite besviken på fajten, trodde den skulle bli betydligt värre, men kan i efterhand konstatera att Redtailmalarna är klart värre att landa. Min största Arapiama är i buren och den är inte superstor utan den är ca 160 cm lång och väger ca 40 kilo, men mer än dubbelt så stor som de jag fått innan. När jag går ner och ska hjälpa guiden att lyfta den för att kunna få några bra bilder på den så är jag faktiskt lite rädd och jag ser att guiden har ytterst stor respekt för dessa monster. De är farliga och de är som farligast vid huvudet och vid stjärten, det är därför nästan alla fångstmän står i mitten av fisken på alla foton. Om fisken börjar skaka på huvudet eller stjärten så kan den knäcka både armar och revben på den som håller i den. Mitt mål var nått och även om den inte vägde 100 kilo så var jag jättenöjd, Bo var också nöjd för han fick ju 1000 bath i dricks, alla var nöjda. Dagen fortsatte och på eftermiddagen och kvällen så fick jag ytterligare två fiskar, en skitfin Alligator Gar som rev sönder båda mina händer när jag försökte lyfta den själv, de har inte bara vassa tänder, de är även vassa i skinnet dessa varelser och till sist fick Bo hoppa i vattnet och hjälpa mig hålla upp den. Bilderna blev kanonbra. När det var 5 minuter kvar så fick jag resans största Redtailmal, den gjorde en rusning över till andra sidan sjön och eftersom det var bäcksvart ute och den enda lampan vi hade var guidens pannlampa var jag rädd att den skulle ta all lina på rullen. Bo lyste på spolen men det var ingen fara. Till sist lyckades jag få in den för håvning och storleken uppskattades till ca 25 kilo. Vilken fajt, vilken vacker fisk! Den avslutade mitt fiskeäventyr i Thailand denna gång. Andra dagen kan summeras till nio fiskar av sju olika arter, tre Asian redtail varav den största i 20 kilosklassen, en Vundumal, en albino Pacu, en Siamese Carp, en Arapiama, en Alligator Gar och slutligen en Redtailmal. Man kan inte vara annat än nöjd med detta. Två dagar fiske hade gett mig 17 fiskar av nio olika arten, den ena vackrare och större än den andra. Efter fisket blev det sol och bad i Aonag några dagar samt nyårsfirande i Bangkok innan vi återvände till ett lika tråkigt, mörkt och kallt Sverige igen, men med dessa minnen av sol, bad och stora fiskar så går vintern över fortare. Åtminstone känns det så i alla fall……