Bin El Ouidane, Marocko nov 2017

Första gången vi var i Bin El Ouidane var 2010, det var 7 år sedan och vi var de första svenskarna att fiska sjön som ligger i de vackra röda Atlsbergen i Marocko. Nu är det 2017 och Mikael och jag har varit tillbaka och fiskat igen, 7 år senare och vi är fortfarande de enda svenskar som varit vid sjön. De flesta som fiskar där kommer från England, Tyskland och Italien. Bin El Ouidane är en kraftverksdamm som byggdes på 50-talet och är ca 3-4000 hektar när den är full med vatten, den innehåller 100-tals vikar och öar och det finns oändligt många ställen att fiska på. Sist dammen var full med vatten var runt 2014, senare år har det inte regnat så mycket på höstarna och det har varit lite snö på vintrarna, under 2017 har det inte regnat något sen april månad så nu i november var det väldigt lågt vatten i sjön. Säkert är det 20 meter som saknas och ändå finns det djup på 25-30 meter så den är inte bara stor när den är full, utan också mycket djup. Förra gången var vi i mars månad och nu tänkte vi testa på hösten. Normalt sett så regnar det väldigt mycket under oktober månad vilket gör att dammen fylls på med syrerikt vatten samt att det sänker vattentempen från höga sommartemperaturer. Detta gör att fisken blir på humör och är inte så svår att fånga under t ex november. Dock gällde detta inte i år då det som sagt inte regnat på ett halvår. Fisket i sjön var vid denna tidpunkt mycket trögt och flera fiskare har antingen blankat eller fått ett fåtal fiskar per person. Några har haft ett hyggligt fiske, men inte alls som det brukar vara denna tid på året. Vi skulle denna gång fiska i 6 dygn och vi hade hört att de som satt på platsen som kallas “basecamp” hade fått en del fisk och de skulle åka hem den dagen vi kom. Varför inte prova där? En av guiderna som heter Grant sa att det stämde, men tyckte att vi skulle börja på en annan plats och testa där i två dagar, var det inte bra där kunde vi flytta till Basecamp senare. Ok, sagt och gjort. Vi blev nerkörda till en plats som heter “Stefaans place”. (obs, ingen av platserna ligger där de ska pga det låga vattnet, de har bara flyttat ner platserna där de låg innan och tagit med namnen på dem) Där fanns redan en engelsk kille som suttit i fem dagar och på dessa fem dagar hade han fått 1 fisk. Den fick han första kvällen. Vi hejade på honom och började genast göra i ordning allt innan kvällens mörker, vi hade några timmar på oss innan solen gick ner bakom bergen. Klockan sex på kvällen blev det bäcksvart. Vi började med att loda och lägga ut markörer. Gummibåt och ekolod ingår och vi hade även hyrt en elmotor som vi i efterhand egentligen inte hade så mycket nytta av. Det som först slog oss var att det visade fisk överallt, när vi kom ut på 7-8 meters djup, kanske en 70-80 meter ut i vattnet så kryllade det av fisk, både vid botten och i mitten av vattenmassan. Detta förvånade oss en del då engelsmannen inte fått mer än en fisk på fem dagar, men vi la ut fyra markörer på en sträcka av 100-150 meter längs med stranden och det var fisk överallt. I med spöna och sen började vi vänta på hugg som vanligt. Vilket bete skulle man då använda? En del körde majs och en del körde på boilies, men de flesta fiskar kom nog ändå upp på majs. Micke körde majs på alla sina spön, jag började med ett spö med majs och två med boilies. Kvällen var lugn och vi var trötta så efter att vi lagat lite mat blev det ett kort samkväm med engelsmannen och sedan störtade vi i säng. Det var kallt på kvällen, vi frös trots att vi både hade långkalsonger, mössa och vanliga kläder på oss i våra sovsäckar. Kanske var det lite för dåliga sovsäckar. Temperaturen på natten går ner till ett fåtal plusgrader och skillnaden mot dagarnas upp emot 25 grader var enorm, kanske gjorde det att det kändes kallare än vad det egentligen var. Natten flöt på och inget hände under de mörka timmarna, första nappet kom runt kl 10.00 första morgonen och det var Mickes spö nr 6 längst till höger som drog iväg. Det resulterade i en fin Fully scale på 11 kilo, ingen jättefisk men speglar är ovanliga och Fully scales är ännu mer ovanliga så det var en bra fisk. Det började ju bra, vi fick fisk ganska snabbt jämfört med vår engelska vän. Nästa napp kom redan samma dag under sen kväll då Micke får en lite fjällis på 5 kilo på samma spö som tidigare. Två fiskar första dygnet får anses som bra, även om de inte var stora. De bästa timmarna verkade vara morgontimmarna, mellan solens uppgång runt kl 07.00 till 11.00 på dagen. Även andra dagen får Micke ett run på spö nr 2, men fisken kliver av direkt när han lyfter spöt. Vi fiskar varannat spö, så jag har 1, 3 och 5 och Micke har spö 2, 4 och 6. Tre run, 2 fiskar på Mickes spön och inte ett liv på mina trots att vi ligger 20-25 meter från varrandra. MIn analys på detta är givetvis att jag också måste sätta på majs på mina krokar vilket jag gör. Dock händer det inget på mina spön utan det som händer är att Micke får sin andra Fully scale, en fisk som är lite mindre än den första, den väger strax över 8 kilo, men den är väldigt fin och som sagt mycket ovanlig.  Nu har vi fiskat i två dygn, och vi har fått tre mindre fiskar, vi är överens om att det inte är någon jättefart på nappen, men att vi har minst ett napp per morgon, ska vi flytta eller inte? Vi bestämmer oss för att vara kvar nån dag till, och på tredje dagen så missar Micke ytterligare ett run på morgonen, fem run har nu resulterat i tre fiskar. Vi diskuterar varför han tappar fisken och gör lite justeringar av hans hairrig för att minimera ytterligare tappade fiskar. Mer händer inte dagen och då bestämmer vi oss för att flytta på dag 4, jag hade inget att förlora på en flytt då mina spön var helt döda, Micke hade ju fått fisk, men ingen stor så vi kom ändå fram till att vi flyttar dagen efter. Onsdag morgon börjar som det varit innan, det hade blivit ljust ute och vi låg fortfarande kvar i våra sängar och försökte hålla den lilla värme som fanns innanför täcket. Vi skulle flytta till Basecamp inom ett par timmar. Plötsligt så händer något som ingen av oss räknat med, ett delkimlarm skriker ut en pipsignal och jag är snabbt på plats vid spö nr 1, vilket är det spö som larmar. Fisken känns stor i början men den känslan avtar ju längre jag drillar fisken. Det är en fjällis på 7,45 kg som nappat på morgonen. Min första fisk vilket gör att en stor sten föll från mitt hjärta. Det är aldrig kul att blanka och det slapp jag nu, men skulle det bli någon mer? Det visste jag inte. Återigen fick vi lite ångest av att flytta, skulle vi få det bättre eller sämre, här hade vi ju i alla fall ett run per dag, minst. Vi flyttade, ibland får man chansa och det gjorde vi, kanske skulle det finnas större fisk vid nya platsen, medelvikten är ju runt 13-14 kilo i sjön och vi hade fått fisk mellan 5-11 kg, vi ville ha större fisk. Basecamp låg fint, precis utanför en vik in mot gamla vanliga platsen som normalt kallas basecamp. Vi fick rådet att fiska grunt bara en kort bit ut mellan 3-5 metes djup, där hade de som suttit innan fått fisk, även en av guiderna hade fiskat platsen och fått fisk där. Vi lodade upp och la ut våra markörer precis rätt så vi kunde fiska på platt botten mellan två branter, det var där de skulle gå. Dock såg vi inte någon fisk på ekolodet när vi lade ut våra beten. Vi körde in i viken några meter och där var det ca 10 meter djupt och ekolodet visade tjockt med fisk, kanske var det här de stod på dagarna för att gå ut på grundare vatten på natten.  Det var vår teori, men vi lade ändå i varsin markör där lodet visade mest fisk på ca 9 meters djup. Kanske kunde vi får någon där också. Tyvärr så visade det sig att vår chansning att flytta inte blev det vi hoppades på, vi fick inte ett enda run på basecamp. Första dygnet mäskade vi inte så hårt utan vi körde ett par kilo majs och några nävar bolies per spö, inför sista natten så drog vi i allt vad vi hade kvar, det var ca 40 kg majs och 10 kilo bolies vilket låter mcket, men det är egentligen inte så mycket fördelat på sex spön. Vår sex dygns fiske i denna fantastiska sjö slutade alltså med att Micke får 3 fiskar med en topp på 11 kilo och jag fick en tröstfisk på 7,45 kilo. En anekdot är att när vi, en timma innan vi skulle bli hämtade, vevat upp alla spön och hämtat in markörererna så hoppar veckans största fisk upp och gör ett rejält plask på en av våra mäskplatser. Precis som han skulle säga att nu är det fritt fram o käka för nu åker stollarna härifrån. Naturligtvis var det inte så, men man kunde inte låta bli att tro att det var så. När det gäller fisket och firman som står för karpfisket i Bin El Ouidane så är det mesta ok. Utrustningen såsom tält, spön, matta, håvar, banksticks mm helt ok grejer, inte det bästa men de duger gott. Maten som ingår är riklig och också helt ok, man behöver inte svälta om jag säger så. Båt, motor och ekolod är bra. Man får ett nyladdat batteri varje morgon. Nu för tiden så är VD:n för firman Morocco Carp Fishing också svensk så nu är eventuella språkförbistringar mindre vanliga. Han var inte där när vi var där, men kan man engelska så går allt bra då en del av guiderna är från England. Priset för fisket är bra i jämförelse med annat. Ett råd är att inte förbeställa för mycket beten, ta 30 kg majs o 10 kilo boilies till att börja med och fyll på eftersom. Leverans sker med maten varje dag.