Bin El Ouidane, Marocko 2010

Sedan ett antal år har det varit möjligt att fiska karp i Marocko. Mitt i Atlasbergen finns en vattenresevoar, en stor damm, byggd för att leverera vattenkraft och möjligheter till bevattning. Dammen stod klar i början av 50-talet och är mellan 4-5000 hektar stor beoende på vattennivån. Den ligger på ca 800 meters höjd och runt sjön sträcker sig bergstoppar på upp till 3000 meters höjd över havet. Denna fantastiska omgivning ger möjlighet till en upplevelse som är större än i andra karpvatten. Beståndet av karp som är knappt 20 år gammalt är kraftigt och består till största delen av fjällkarp. Sjörekordet, från mars 2010 är nu 32,8 kilo. Karpfisket sker på den ena halvan av sjön, den andra halvan är reserverad för vattensport, bad och rekreation. I september 2009 tog jag och min fiskekompis Mikael Andersson kontakt med firman Morocco Carp Fishing och bokade sista veckan i mars 2010, hela april månad var då redan fullbokad. Det finns plats för totalt 30 personer och man fiskar i par, två och två. Man kan boka mellan 8 till 14 dagars fiske. En extra rolig detalj som vi fick veta då vi bokade var att ingen svensk tidigare har fiskat karp i Bin El Ouidane, vi blev de första. Arrangemanget består av att man flyger till Casablanca eller Marrakesh, där blir man hämtad och körd till sjön, en bilresa på ca 4 timmar. Skulle man komma mitt i natten finns möjlighet att övernatta på ett hotell i byn Ouaouizaght ett par kilometer därifrån. Man ska själv ha med sig sovsäck, rullar, larm, våg och sin tackelbox, resten av utrustningen som bivvie, bedchair, stolar, spön, rodpod, avkrokningsmatta mm ingår i fiskepaketet. I paketet ingår även mat, varje dag kommer personal ut med mat för dagen. Där får man också möjlighet att beställa vatten, Coca Cola, godis eller vad man föredrar för leverans dagen efter. Vill man byta swim så säger man till så flyttas man under dagen eller senast dagen efter. Beten som majs och lokala "Atlasboiles" köper man också på plats. Den begränsade vikten på flygen gör att man inte kan ta med sig alla de beten man behöver. Satsa på krokbeten i olika smaker och storlekar i stället. Mikael och jag blev tilldelade en plats som kallas "Dracula Point" den ligger i anslutning till "French Bay" som tidigare vecka gett bra med fisk. Denna del av sjön är grundare än övriga delar och har många fina platåer att fiska på. Karpen hade fångats på ett djup mellan fem till tio meter. Vi lodade och placerade ut våra spön så strategiskt som vi kunde efter tips från guiden. Fisket i sjön kan vara väldigt lätt ibland, men också väldigt svårt, detta beroende på sjöns storlek. Man brukar ha som tumregel att om man inte får fisk på 36 till 48 timmar så ska man byta swim, sjön är för stor för att vänta på att fisken skall komma till dig, du får leta upp dem istället. Precis detta hände Mikael och mig, vi fick inte ett enda napp under de första 48 timmarna. Swimmen inne i French Bay gav en och annan fisk, men det var ett tyskt par som hade fått jackpott, i deras ände långt in i en vik hade fisken samlats och de fick 32 karpar på några dagar. Vi beslutade oss därför för att flytta till en ny plats. I tyskarnas vik hade det det enda lediga swimmet redan fyllts av ett annat par då ryktet om deras omfattande fångster spreds över sjön. Eftersom det var fullbokat var antalet lediga swim begränsat, vi hade bara tre bra alternativ, ett var "Basecamp", men där hade fisket också börjat klinga av och fisken som fångades där var små, mellan två till sex, sju kilo. Alternativ två var en helt ofiskad vik som man inte kunde veta alls om det skulle bli fiasko eller succé. Det tredje alternativiet var en ö kallad "Girard Island", den ligger en bra bit utanför basecamp och man fiskar i en kanal mellan ön och fastlandet samt runt branten vid kanten på ön. Vi beslutade oss för detta alternativet och fick medhåll att det var nog det bästa att göra. Sagt och gjort, fyra spön placerades diagonalt i kanalen på djup mellan fem och nio meter, det närmaste ca 30 meter ut och det längst bort var ca 200 meter ifrån oss. Två spön placerades ut på fem respektive sju meters djup på branten ut från ön. Vi mäskade med en halv hink majs och ca ett kilo boilies per spö. Fjärde dagen, onsdag morgon klockan sex skriker recievern och Mikaels första fisk är ett faktum, en fjällkarp på 7,3 kilo. Vi hinner precis lägga ut betet igen så skriker mitt larm, det var betet på 200 meters avstånd som blivit uppätit av en hungrig karp. Fighten är lång och intensiv och till sist kan vi håva ännu en fin fjällkarp på hela 16,2 kilo. Dagen börjar fantastiskt och Mikael och jag är nu helt överens om att vi gjort rätt val av swim när vi bytte. Den dagen händer inget mer... Vi konstaterar att båda fångade karparna har tagit betet på fem meters djup varvid vi flyttar en av markörerna vid ön 220 meter ut på andra sidan kanalen och lägger den ca 50 meter till vänster om den som gett oss karpen på 16,2 kilo. Även denna läggs på ca fem, sex meters djup. Nätterna igenom hör vi fisk hoppa och rulla i kanalen, och våra förhoppningar om fler karpar stärks. Mitt på torsdagen kl 12, den femte dagen får jag ytterligare en fjällkarp på samma ställe som dagen innan, den väger "bara" 6,35 kilo, men vi får fisk och vi är rörande överens om att finns det små så finns det stora i närheten. Mycket riktigt, fyra timmar senare går larmet på den nyss flyttade markören och jag får min andra fisk för dagen, denna gång en fjällkarp på 17,2 kilo och humöret är på topp. Vi ror ut nya beten och väntar på fler napp. Det dröjer till natten mellan fredag och lördag innan Mikael får nästa fisk, en ny fjällkarp på strax över 7 kilo och jag får även en fisk på lördagsmorgonen, den näst sista dagen innan hemfärd, som tynger ner vågen till 12,8 kilo. Sista dagen får vi tidigt, tidigt, medan mörkret ännu inte riktigt lättat ytterligare varsin fisk, Mikael får sin största på 9,7 kilo och min väger 10,1 kilo. Mikael lyckades också med konststycket att dra resans minsta fisk på ca 2 kilo. Sammanfattningsvis får vi på vår resa nio fjällkarpar, jag fem stycken med en topp på 17,2 kilo och Mikael får fyra stycken med en topp på 9,7 kilo. Alla fiskarna fångades på Mainline Essential Opal snowmans toppade med en plastimitation av ett fodermajskorn från Enterprise Tackle. Vi mäskade med fodermajs och en blandning av Essentiel Opal och de lokala Atlasboiliesen. När det gäller arrangemanget från Marocco Carp Fishing så finns inget att klaga på. Servicen och maten var av världsklass och grejerna var mycket bra. Det hela avslutades med en hisnande färd nedför serpentinvägarna på väg till flygplatsen, bilens hjul är bara någon meter ifrån stup på flera hundra meter på vissa ställen och i Marocko är inte skyddsräcken av högsta prioritet. En upplevelse i sig. För mer information och bokning av fisket i Bin el Ouidane i Marocko, se: www.moroccocarpfishing.com